Lena i Gambia: januari 2011

På torsdagsförmiddag åkte en stor grupp av personalen upp till en sportturnering som ska vara längst upp i landet. G.G står som huvudarrangörer.FIOH som det heter här( futere in our hand)Turneringen börjarde på fredagen och skulle ha sin final på söndagen .Det var fyra av våra byar som skulle ha två lag var, ett flicklag och ett pojklag. Vi hade hyrt ett hus i Basse det är en stad som ligger ca en halvtimmes resväg ifrån byn Tabanjang där turneringen ska hållas.Några av våra anställda bodde även i byn.

Här står Bo, Tjerno, Lamin och Amadou.

Här är Rose och Alimato.

Det var jätte mycket folk där. Polisen var där, för att hålla ordning (det var ju ca 400 människor som hade samlats). De hade också en presentation om deras betydelse för byborna.

Fyra stycken bås hade gjorts i ordning, för det skulle vara diskussion och information ifrån våra anställda med folk ifrån byarna.

Det skulle pratas om jämlikhetsfrågor, hälsa omskärelse, utbildning och odling m.m.

Alla var engagerade och pratade öppet om saker och ting. T.ex rätten att slå sin fru.

Hirarkin i familjen och andra känsliga frågor. Våra anställda var jätte duktiga att hålla igång samtalen så att viktiga frågor kunde komma upp..

Här nedan är fina prisbordet som skulle delas ut på söndagen.

Men tyvärr blev det ingen final på söndagen.. När vi kom tillbaka på söndagsmorgon var det sorg. En pojke ifrån by hade dött på natten. Byborna talade om att han var en stor supporter till bylagen. Det bestämdes att de vinnande lagen måste spela sin final. Så efter långa överläggningar bestämdes det att det skulle ske i mars. Det krävs långa förhandlingar innan man kan enas. Skolan ska vara stängd. man måste skaffa fordon så att man kan komma dit och det ska finnas mat. Men man fann ett datum som skulle passa alla. 90Detta hade ju ingen kunnat tro skulle hända. Men det är mest muslimer här i Gambia, så begravning skulle ske så fort som möjligt på dan.

Tre byar gick till final. Ett pojlag och ett flicklag som kom ifrån samma by. Ett annat pojklag ifrån en annan by och ett flicklag ifrån en tredje by.

Innan allt kunde sätta igång var det ett möte i två timmar. I klinikbyggnaden samlades alla viktiga personer ifrån byarna. Alkalis(hövdingar) chefer från andra org, polisen och andra som skulle hålla tal om hur viktigt det är med samarbete. Många människor samlades utanför och lyssnade..

Radion var där, detta är stort!!!!!

Bosse fick äran att inviga spelen.

han sa en hel del väl valda ord..

Många timmars väntan var det dessa dagar.

Bosse och jag satt mest med barnen ifrån byarna. När de vuxna hade sina samtal i båsen var det på deras lokalspråk, så vi förstod ändå ingenting.. Ibland var vi med och fick någon som kunde översätta åt oss.Vi var här i två hela dagar ifrån kl nio till kl sex.. Varmt och dammigt var det. Här sitter Bosse med en trollkvinnan ifrån Sare-Njoube. Hon hade sin trumma med sig. Vi har träffat henne förut i hennes by. Nu är hon här och stödjer sina ungdomar ifrån den byn..Lagen som spelade hade många supportrar med sig. Det var sång, dans, och trummor när hejarklacken hejade.En riktig fest.

Äntligen satte fotbollen igång. det är varmt och soligt på dagen så man måste vänta tills det blir lite svalare. Kl fem satte första matchen igång. Man måste hinna med två matcher idag innan det blir mörkt.,och det blir det kl sju. Under matchen spelades det hög musik ifrån högtalarna, så man kände en riktig feststämning hela tiden.

Bosse och jag var som sagt mest med de små barnen. Vi lärde dem massor med roliga saker som de aldrig hade gjort . Det var jätte roligt för alla ville lära sig, men vi sa att de måste lära varann...

Äntligen var det matdags. hela dan utan mat, med det gick bra i allafall. Det är så häftigt, när man ska äta ställs det fram några stora skålar på golvet och sen sätter man sig runt dem och äter med händerna.. (Vi har egna skedar).

Andra matchen som spelades var fickorna. De avgjorde matchen med straffar. Alla sprang fram till målet och hejade när flickorna sköt sina straffar.

Vi var även runt i byn och hälsade på alla där. Alla är så vänliga och glada när man kommer in och ser hur de har det. Byn är en välfungerad by. Bra Alkali,och en stark kvinna som är också en slags (alkali) och en stark och dynamisk rektor.Byn har stora ägor som det odlas på och djur kan beta.

Vi går runt och tittar på byns risodling. Det är ett jätte stort risfält som har gått bra i två år. Men i höstas svämmade floden över så det blev ingen skörd. Nu vill Allkalin och några bybor visa oss hur det ser ut. Det är en stor ekonomisk förlust för alla i byn. Nu måste man skaffa nytt utsäde och plöja upp marken igen.. De undrar om de kan få någon ekonomisk hjälp??????

Vi hann gå runt i Basse också. Basse är en söt liten stad som ligger längst upp i Gambia. Den ligger bredvid Gambiafloden..

Det är en väldigt avslappnad stad att vara i som turist. Ingen som försöker sälja eller prata med en som de gör på turistställena.Här hänger det saker som man kan köpa.. Bra och ha saker!!

Kanske ett tips på mobil. Vad vet jag??

I Basse kör de flesta motorcykel. Det är motorcykelstaden nr 1.

Här har vi en affär som säljer.. Bra eller hur?..